Ledstråk för att orientera sig i samhället

Samhällets olika miljöer skall vara tillgängliga för alla människor, också de med nedsatt rörlighet eller orienteringsförmåga, och då behövs hjälpmedel. Ett sådant hjälpmedel är ledstråk vilket hjälper dem som inte har fullgod syn att röra sig utan assistans på platser och i områden. Idag tänks ledstråk in i ett tidigt skede då ett nytt område planeras. 

Att inte ha fullgod syn kan innebära att en person har måttlig till grav synnedsättning – eller är helt blind. För att orientera sig använder sig personer med synnedsättning av orienteringspunkter, något i omgivningen som för personen ifråga går att identifiera. För en seende person kan en vägskylt vara en orienteringspunkt men för en person med synnedsättning fungerar inte denna utan istället söker man något som låter eller som känns annorlunda, till exempel en fontän med porlande vatten eller avvikande markbeläggning.

Ledstråken är av yttersta vikt.

Ett ledstråk skall leda människor mellan två destinationer, till exempel från hemmet till matvarubutiken. Att skapa ledstråk i en allmän miljö är komplicerat då det är mycket att ta hänsyn till och det inte går att göra på samma sätt varje gång eftersom alla områden har sina förutsättningar. Gemensamt för är att ledstråken att de skall leda, varna och hjälpa personen att välja. Dessutom skall ledstråken vara logiska, konsekventa och säkra vilket bland annat innebär att det inte får finnas fordonstrafik och att alla hinder skall undanröjas. Till detta skall ledstråket med sin ledyta och varningsyta också gå att urskilja både visuellt och taktilt.

En ledyta skall ge orientering i längsgående riktning och det finns naturliga ledytor i form av väggar, trottoarkanter och gräs. Ibland behövs konstgjorda ledytor vilka skapas genom att ge ytan olika strukturer genom parallella ribbor eller sinsstruktur. En konstgjord varningsyta skall ha en yta bestående av kupoler som gör personen uppmärksam på att fara stundar vid till exempel korsande trafik och fallkanter.